Deadlyagony

Kvävs i syrelösa andetag.
Gråten sitter i halsen och jag gör allt för att försöka svälja tårarna.
Ångesten river i bröstet och innanför pannbenet finns bara kaos.

Jag orkar inte detta..
Låt mej få rymma bort från demonerna.
Mina naiva försök att att nå euphoriska rus misslyckas gång på gång.
Hur länge ska mina ben orka bära mej?!
Endast ditt leende som får mej att tro på att de finns något annat än missär!