Dax för mej?!

Jag trodde kanske.
Hoppades snarare.
Men va hände..
Nu är jag ensam.
Eller kallar man de kanske fri?!
Jag vet inte..
Vet inte alls vad jag varken känner eller vill nu.
Men jag ska andas.
Jag ska känna och leva.
Hitta min väg.. Min någon!!

You! <3

"Wen life gives you hundred reasons to cry,
show that you have a thousand reasons to smile!!"


- Baby you are my thousand reasons!


För mej är du fantastiskt!  J<3

Ångest som förstör och dödar!

Du förstör mitt liv!
Du hindrar mej från att leva!
Du styr mina handlingar.
Du stoppar mej från att göra det jag tycker om.
Du vågrar låta mej träffa dom jag älskar.
Du får mej att göra dom jag älskar illa.
Du gör mej illa..
Du stryper mej.
Du styr allt.
Du är döden!!
Du är mitt allt.
Du är ÅNGESTEN!
Förstår ni nu?!

Die!

Du har fucking förstört mej.
Jag vill döö!!

Misslyckade naiva försök.

Kvävs i syrelösa andetag.
Gråten sitter i halsen och jag gör allt för att försöka svälja tårarna.
Ångesten river i bröstet och innanför pannbenet finns bara kaos.

Jag orkar inte detta..
Låt mej få rymma bort från demonerna.
Mina naiva försök att att nå euphoriska rus misslyckas gång på gång.
Hur länge ska mina ben orka bära mej?!
Endast ditt leende som får mej att tro på att de finns något annat än missär!

Omtumlad!

Du skrev till mej nu i natt!
Du som en gång var mitt allt men nu bara är ett minne.
Du är full nu. Är det därför du skriver?
Vad vill du egentligen?


Hur var det nu igen? Ja just ja andas var det!

"Hur var det nu igen? Ja just ja andas var det!"

Känns som det borde vara en självklarhet att andas. En instinkt alla göra automatiskt.
Men för mej är det ingen instinkt längre. Jag glömde bort de någonstans på vägen. Hela tiden dubbelkollar jag med mej själv. andas jag verkligen?!
---------------------------------------
Inget känns självklart längre! Mornar, dagar, kvällar och nätter har börjat flyta ihop. Dygnen existerar inte längre.
För vad är de för mening med att gå upp då jag ändå inte kommer någonstans. Ligger i soffan helt apatisk och känner hur dagarna springer ifrån mej. Försöker med all min kraft att greppa dag i något. Hinna ifatt men förgäves. Allt går for fort. Natten kommer fortare än någonsin och jag sitter fortfarande fast.
---------------------------------------
De är så mycket jag vill. Jag vill fungera. Jag vill ha en utbildning. Jag vill ha ett jobb. Men jag kommer aldrig dit någon gång. Känns som jag måste korsa atlanten bara för att komma en lite bit på vägen. Viljan finns där men  styrkan........ Vart fan tog styrkan vägen? Just nu känns de fan omöjligt att bara komma upp ur sängen och de klarar alla som en självklarhet. Vad hände med mej? Tappade jag allt någonstans på vägen?!
----------------------------------------
Försökt få mej själv att diska i tre veckor nu men inget händer. Berget av tallrikar och kastruller växer fortare än gräs. Och ångesten gör desamma. Lovar mej själv varenda jävla dag att jag gör det i morgon.. Jag går upp skapligt och diskar i morgon tänker jag. Men vad händer?! Som vanligt kommer jag inte upp.. Ligger som fastlimmad under lakanen. Disken och världen runt omkring existerar inte. Allt är bara meningslöst klippigt och helt jävla bortom min förmåga att se.
------------------------------------------
Vet inte ens varför jag skriver de här. När jag satt mej så tänkte ja att, -Men jaa, Jag skriver i bloggen.. Jag kanske får mina närmaste att förstå mej lite bättre. Men nu känns de bara meningslöst. Det är ingen som kommer förstå. Ingen ser min kamp. Alla tror bara jag är en lat jävel. Och ärligt talat så önskar jag att jag var lat. För då hade jag med lite vilja kunnat bryta mönstret. Men de går inte nu.. Jag sitter fast i ett sånt där gytjehål. Ju mer jag kämpar för att komma låts desto mer sjunker jag.
-------------------------------------------
Det är inte så att jag dissar er alla! Jag vill umgås med mina vänner min familj och alla som står mej nära hjärtat. Vill känna orken. Vill kunna komma ur sängen och ur lägenheten. För vet att det är värt de då jag väl kommer så långt. Men det är så otroligt långt. Bortom horisonten. Vinkar och skriker efter er med all min kraft men ni ser mej inte. Har dragit mej undan för mycket. Ni har tröttna på Nina som aldrig hör av sej.

------------------------------------
Jag vill inte sitta här längre.. Jag vill upp, ut och iväg!
Aja whatever!


Älskar er!! och förlåt för mina misslyckanden! <3



"Konsten att flyga är inte svår! Det är bara att kasta sej mot maten och missa!"
Fitt blogg o inte vill hoppas över rader!

Nytt liv nya känslor!

Allt de gamla är utkastat..
De ska de nya in.
Det nya livet.
Dom nya känslorna..
Nya kraven.
Nya livsglädjen.
Nya skratten och nya förbindelserna.

Älskar att jag fått så bra kontakt med min underbara lillebror..
Känns underbar för vi har verkligen bråkar o aldrig rikigt pratat men nu är vi jätte tajta o pratar om allt..
Kunde inte vara gladare än vad jag e nu.


små steg mot en aktiv blogg kanske?!
men känner jag mej själv tillräckligt bra så är inte de fallet..
aja ingen bryr sej!


see ya!



Hallå där!!

För att jag är så lyckligt lottad och stoltägare till en dator som aldrig funkar som den ska..
som ni märker så har jag inte vart aktiv på en jävla bra tag men shit happens.. finns på mobilen om nån är nyfiken på mitt liv i dag eller bara känner för o kolla om jag fortfarande hade samma nr xD



O JAG JAG LEVER!!!! fast du brydde dej ju ändå inte xD

Känslomässigt kaos! Känslomässig förvirring!

Vet att det var ett tag sen jag skrev.. sorry för de..
Har bara en jävla jobbig period just nu..
Är mitt uppe i flyttstök nu i alla fall..
Hoppas ni kommer o hälsar på mej när jag flyttat sen!!..
Längtar efter en förhoppningsvis lugn och underbar jul<3

-----------------------------------------------------------

Känner mej helt slut..
Rent utsagt utmattad..
Mina känslor drar ur all energi som finns i kroppen på mej..
Jag orkar verkligen inte av att känna såhär längre.. Speciellt då jag inte vet vad de äär jag känner längre..
Gör ju bara illa någon jag älskar enormt med detta skit..
Jag vet jag borde följa magkänslan..
Men vad följer jag då den inte existerar längre?!
Håller på att bli galen här..
Vet inte alls längre vad jag gör..
Allt jag känner är smärta och jag klarar inte av de här längre..

Är mitt uppe i allt flyttstök nu..
Pengarångesten inför julhandlandet svider.
Mitt mående är åt helvete..
Mina tankar och min vilja är helt fucked upp..
Det är för mycket nu..
Jag klarar det inte!!!!
GE mej endast någon minut i ro..
Jag stjäl varenda sekund av lugnt jag kan få tag i..
Snälla ge mej ett ögonbligg av frihet..

Fantiserade euphoriska rus likt de drogorna jag aldrig tog ej gav..

Så jävla trött på att de mästa går åt helvete just nu..
Orkar verkligen inte det här just precis nu..
Känner mej så jävla motarbetad av omgivningen..
Av de jag älskar mäst..
Denna ångest som sätter sej i halsen kommer en dag att kväva mej till döds..
Hur länge ska jag orka detta??
När ska kroppen sluta orka?!
De värsta av allt är att den viktigaste som någonsin funnits för mej i hela mitt liv har sårat mej riält..
Kan inte förstå mej på hur det är möjligt att vara så jävla blind...
LÄMNAR DU MEJ SÅ SER DU MEJ INTE IGEN!!!
Men jag borde vell förstå.. Du har orkat i 19 år.. Kanske du inte orkar mer..
Vet att jag inte är en lätt person att leva med.. Tar väldigt mycke plats men trodde ändå att den platsen du gav mej var min.. Tar du den ifrån mej nu?? Kommer jag stå här i tomhet?
Vågar inte ens tänka tanken.. För vet bara hur det kommer bli.. Och jag vill inte se den framtiden.. Då blundar jag hällre och krossar till tusen då de väl händer... För jag klarar inte av att ha rädslans tyngd på mina axlar.. Min ryggsäck är tung nog redan som den är..

Tackar i alla fall dej min världens bästa faster för att du ställer upp så otroligt mycke för mej nu med flytten.. Kändes så bra då vi prata om ikea och så i lördags.. Känns inte lika skrämmande längre tack vare dej.. Du är verkligen en ängel!!! <33

Tackar även min Malin.. Min underbara Malin.. Tack för att du får upp mej i det blå igen då jag ligger nere i smuttsen. Även fast det bara var för just den stunden så betyder det så grymt mycket för mej..
Tack för att världens vackraste Malin finns <333


DEN SON EN GÅNG SA "ensam är stark" KAN GÅ O TA SEJ NÅN STANS.. för fy fan va fel han hade!!!

Håll om mej sådär igen..






Längtar till på lördag!!!!!


Syskonkärleken<3

Förstår inte!!
VARFÖR VARFÖR VARFÖR!!!
Sitter o gråter nu..
Kan inte låta bli..
Varför förstår DU inte!!!

Älskar er så otroligt mycke mina flickor..
Från första dagen så har så funnits i mitt hjärta!!
Och där kommar ni stanna för alltid..
Kommer se till att vi alltid kommer ha kontakt..
För ni kommer (oavsätt allt) alltid attt vara mina systrar..
ÄLSKAR ER PERNILLA OCH CAMILLA <3<333
 

My body is possessed by a demon!

Kroppen har gett mej ett rent helvete ända sen i torsdags kväll..
Men igår/lördags så var det extremt..
Skakade som en jävla galning o illamåendet satt i halsgropen..
Min puls var läskigt hög hela dagen och mina pupiller extremt stora..
Låter som jag var hög eller nått men ICKE!
Var så sjukt obehagligt.
Men lyckades ta mej hem ifrån Christorher i alla fall och möttes av en glad mamma...
Hon skulle iväg o handla och möta hennes vän pia..
Så de blev lite av en tjejkväll hemma med dom.
Massa god mat blev det och groggar, singstar och en massa tjejsnack..
Grymt kul faktiskt..
Sen drog dom vidare ut på krogen och jag fick bädda ner mej.. Grymt skönt!!
Sov dock skit illa med en massa konstiga drömmar som jag haft i två jävla nätter nu..
GAAHH behöver min sömn!! ORKAR INTE DENNA SKIT LÅSSASSÖMNPERIODEN IGEN ><

Har i alla fall haft mitt snack med älsklingen nu.. Det gick förvånandsvärt bra..
Känns verkligen som vi har något speciellt.. Och jag vet att tillsammans så blir allt bra!!..<3

Det är något annorlunda i mej nu..
Vet inte vart de kommer ifrån och varför men känner nå nytt inom mej..
Det är som nå pirrigt hopp typ som en längtan.. 
Känns varmt o skönt.. Typ betryggande.. 
 

Att andas och leva. Att överleva!

Saknar tiden som var.
Då allt var så mycke lättare..
Saknar att vara liten.
Saknar då man kunde vara naiv och dum.
Då det inte förväntades mer.

Men jag trivs nu..
Vill inte vara liten igen..
Längtar ju efter flytten.
Längtar efter varje ny upplevelse..
Jag ju vill bli äldre.
Jag vill få erfarenheten av livet!

Är nog mogen o fortsätta leva nu även fast de kommer hinder på alla vägar..
Men vet att jag kan klara det..
Har ju klarat så mycket mer..
Låt mej få lära..
Längtar!

*Tänker*


Motbjudande!

Du är äcklig!
Du är fet!
Du är oönskad..
Du vet att att du är avskyvärd.
Du vet att jag äcklas av dej..
Du vet att du inte gör världen någon tjänst med att leva så snälla gå och döö..

Ser ditt ansikte överallt på internet..
Jag orkar inte längre.
Du finns på internet och IRL.
Jag vill bara kräkas..
Lämna mitt liv ifred..
Lämna MIN familj ifred..
JA DU LÄSTE RÄTT!!
MIN familj!!!!!!!!!!
Dra åt helvete ditt stinkankande feta sjöodjur!!!!


Dödensälskarinna


Nina
RSS 2.0